Det behöver inte vara en som man umgås oftast med. En bästavän byter man inte ut bara sådär.

Det ska inte spela någon roll om man inte träffats på två månader eller två dagar, är det en bästavän på riktigt, så känns det ändå som igår. Det är då man hör ihop.

Två kroppar och en själ. Sådan vänskap är bland det finaste som finns.

Man ska kunna skratta och gråta tillsammans, dela dom knasigaste minnena med.

Alla har inte en sådan vän, det är många som har massa superbra kompisar. Det är skillnad tycker jag.

Man kan ha mer än en bästavän, man kan ha flera bästavänner. Och det är inte samma sak som flera bra vänner.

Man jämför inte sina bästavänner. För att alla är lixom perfekta på sitt sätt. Det behövs inga jämförelser. För att alla är lika bra på olika vis.

Man ska inte behöva gå runt och oroa sig över att sin bestis kommer att hitta en ny bästavän medans man själv är borta. Det kallar inte jag för en bv, det är inte tillit.