Jag saknar känslan. Känslan då jag såg in i dina fina underbara ögon.

Känslan då du vägrade släppa taget om mig när jag skulle gå.

Jag saknar när vi var utelåsta och du jagade mig runt huset i djupsnön

Jag saknar när vi satt mot en vägg på träffis och pratade i timmar

Jag saknar att kolla min mobil och se sms ifrån dig

Jag saknar den kvällen då jag fick platta ditt hår

Jag saknar när du bet mig i kinden

Jag saknar din mysiga vita tröja

Jag saknar den gången då vi böt kläder med varandra

Jag saknar allting vi delade

Jag saknar alla minnen som bara du och jag vet om. Allt som kändes så naturligt.

Allt som bara slutade utan en förklaring. Utan att någon visste riktigt varför.

Faktiskt, så saknar jag tillochmed vårat bråk. För att det var med dig. Och nu är ingenting med dig längre.

Är vi två borta nu? Kommer du och jag att kopplas till det förflutna?

Jag saknar din lukt helatiden.

Och jag ler stort när jag skriver det här, och tänker tillbaka. i miss you, mongo ♥ Du var speciell. Pyss! Ordet, duvet.

Eftersom att du inte svarar när jag ringer, smsar osv, så kanske du på något sätt råkar läsa det här. Vad jag egentligen vill är bara att du ska veta hur mycket jag tycker om dig och hur mycket jag saknar det vi hade. Och dig, såklart.